På lunchrestaurangen satt en slipsgubbe (40+) med mobiltelefonen på bordet och ett enerverande gitarrsolo som signal. Den ringde minst fem gånger på en halvtimme. Han beklagade sig i telefonen: "Jag har tagit mig halvvägs genom lunchen på 40 minuter!"
Kära kommunikationsmissbrukare, lösningen är enkel. Stäng av telefonen när du äter, så slipper du dessutom störa de andra gästerna.
Men det kanske är viktigare att kunna känna sig viktig än att få i sig maten...?
Fick f.ö. tillbaka min plånbok för några veckor sen. Den hade lämnats in till polisen i England och skickats via ambassaden. Har hela tiden haft en känsla av att jag skulle få tillbaka den, så därför har jag inte köpt någon ny.Rätt hade jag, uppenbarligen.
Allt fanns kvar utom den lilla summa kontanter i svenska kronor samt bankkorten. Men dem hann de aldrig få någon användning för. Suckers!
En poet har gått ur tiden.
Nä, det är inte någon folkkänd skald med hyllrader av svårbegripliga verk.
Det är en ung kvinna, som hade den mäktigaste röst jag hört, när hon läste dikter om sin identitet och sina rötter. Jag spelade in henne för två år sen när PoesiRum gjorde en diktsamling på skiva. Sen hade hon annat för sig och blev mindre aktiv i föreningen.
Hon var och lyssnade på mig och de andra i Akustiska Avtryck för några veckor sen. Jag hade tänkt hälsa och prata lite med henne då. Men när jag slutligen kom loss efter vårt uppträdande så hade hon gått. Eller blivit körd, eftersom hon blev rullstolsbunden den sista tiden. På kvällen mötte jag henne som hastigast när hennes goda vän körde hem henne från festligheter på campus, dit jag var på väg. Jag hann med ett hastigt "hej".
I söndags gick hon bort, till följd av cancer.
För mig lever hon kvar framför allt genom sin poesi. Vi pratade aldrig något närmare, så poesin blev länken till hennes inre funderingar.
Skivan var värdefull redan innan, och imaginärt har det nu höjts ytterligare.
4 comments:
rullstolsBUREN, käre vän.
såvida dem inte varit elaka och just bundit fast henne i den.
//gamla jobba-inom-vården-kvinna
Eller varför inte "färdades per rullstol"?
Men nu handlar det inte om någon med funktionshinder, som lever sitt liv i rullstol, utan en människa som drabbats av sjukdom.
Vokabuläret är inte relevant i frågan. Relevant är att hon inte finns längre.
Du glömde uppge hennes namn?Så länge någon minns henne´så länge finns hon, eller hur?Den mäktiga rösten´finns kanske inspelad?Fråga efter henne?Besök hennes grav??
Man ska inte uppge namn hur som helst på nätet. Dels för att bryter mot personuppgiftslagen och i det här fallet främst för den personliga integriteten och av respekt.
Skicka en kommentar