Jolly good, old chap!

Back in good ol' Jämtland!
Liverpool var en riktigt charmig stad, med modern stadskärna och genuina pubar i utkanten.
Här är nu vår reserapport:

Vi anlände Stansted i fredags, åkte med Terravision's flygbuss (Victoria Service) till Victoria station, vilket funkade utmärkt och kostade halva priset jämfört med StanstedExpress.
Vi checkade in på Vegas hotel på Warwick Way, 10 min gångväg söderut från stationen. Hotellet var ett av många små hotell i ett radhusområde, och något av en besvikelse. Att rummet var litet och låg i källarplan kunde man nog stå ut med, men den fuktiga luften och mögelprickarna på väggarna var värre. Dock var det inte obeboeligt.
På samma gata åt vi på en suverän liten cypriotisk restaurang med kolgrill. Får inte missas om man är i trakterna!

På lördagen tog vi Central Bus från Victoria Coach Station till Liverpool. Trots det billiga priset (£10 för två pers!) tänker jag inte åka med dem igen p.g.a. extremt obekväma säten. Dessutom blev den 1 ½ timme försenad p.g.a. bilköer.

I Liverpool bodde vi första natten på Central hotel i Birkenhead (på andra sidan floden, tog 10 min med taxi). Ett charmigt hotell med bra restaurang.
På söndagen sammanstrålade vi med kompisarna som bodde jättecentralt på Sir Thomas hotel för £80/natt och dubbelrum, vilket det absolut var värt jämfört med £60 på Central.
Lunch den dagen käkade vi på den gamla puben Ye Cracke, norr om stadskärnan och ett kvarter ovanför International Inn, där vi för övrigt bodde de två nästföljande nätterna i sexbäddarsrum för £15/pers. Det fanns många genuina och mysiga pubar, men den något nedslitna Ye Cracke var puben där John Lennon dejtade Cynthia i slutet på 50-talet.
Vi var en sväng på Penny Lane också, där beatlarna växte upp. Fick lite bra bilder på Marmalade Souls på gatorna där.

The Cavern, klubben där Beatles gjorde sin första offentliga spelning och också räknas som platsen där de slog igenom, är flyttad men uppbyggd i sina väsentliga delar exakt som förut. Där pågick nu i dagarna sex en festival med osignade band.
Marmalade Souls spelade på söndagen på Lennon Bar (i samma kvarter) och på måndagen på den mindre (och mest berömda) scenen på The Cavern.
Det resulterade i denna artikel, som jag skrev på International Inn:s utmärkta IT-café, där man även kunde ansluta digitalkamera (vilket inte var fallet på många andra IT-caféer, där datorerna var inbyggda).
Kort och gott så var spelningen på The Cavern helt fenomenal. Det kändes som att det lika gärna hade kunnat vara 1961...

Tillbaka till London dagen därefter, då med utmärkta Virgin Train från Lime Street Station (£25 för två pers), enda minuset var att stolsryggarna inte gick att fälla.
Reem Hotel i Notting Hill, 200 m från Hyde Park där vi tog en kvällspromenad, var också ganska oansenligt och undangömt, men med helt acceptabel standard. Och området är mycket trevligare än Victoria.
I onsdags åkte vi hem igen, mycket nöjda efter några hektiska dagar som dock flöt förvånansvärt smidigt.

Nu ska det börjas klippas i dokumentärfilmen. Men först ska vi till Hede ikväll på "Vårrock" och se Mimikry och The Kristet Utseende, sen vidare till Malins farmors stuga i norska fjällen, och i morgon till Røros.